om en flicka.

det var en tjej som älskade att leka när hon var liten. hon hade massa med snälla kompisar på dagiset. när hon var ca 5år kastade hennes pappa ut hennes mamma. mamman flyttade till stockholm och flickan och hennes två bröder fick åka mellan mantorp och stockholm allt för ofta. flickan tyckte att det var en obehaglig resa. mamman flyttade ihop med en skitstövel i stockholm. han hade en son som hette markus. flickan och hennes bröder gillade inte markus ett dugg. sen ville mamman och hennes nya flytta till mantorp. det dröjde inte länge innan mamman fatta vilken skit hon var tillsammans med. så då flyttade han till jävle, och mamman och hennes barn bodde kvar i mantorp. flickan hade alltid blåmärken på kroppen, visst hon var verkligen klantig men hennes mamma misstänkte någon annat. mamman frågade ofta vad hennes dotter hade gjort för att få så mycke blåmärken. men flickan visste inte. det gick en tid, mamman och barnen flyttade till sya. pappan hade oxå hunnit skaffa sig en ny sen några år tillbaka. hon hade två barn. två döttrar. dom sov ofta hos flickans pappa. tillslut flyttade som in.  flickan tyckte att det var roligt, ända tills hon blev utan för. hon hade aldrig haft någon syster. hon fick inte följa med på hennes nya mamma och hennes nya systrars semestrar. men hon trivdes i sin pappas famn. en gång fick hon föjla med på tjejsemestern, men hon kände sig lika utanför. med tiden ändrades flickans pappa. han blev en helt annan person. han blev två personer. när hans sambo var i närheten var flickan rädd för honom. och när det bara var flickan och han, så hade dom jätte roligt och han var helt underbar. ju äldre flickan blev desto räddare vart hon. pappans sambo hatade flickans älsta bror. dom bråkade alltid. men flickan fattade inte hur jobbigt det var för hennes bror. henns bror stck till deras mamma. flickan ville inte bo hos hennes pappa, hon kände sig ovälkommen och hatad. hon trivdes inte alls där. men hon fick inte flytta för hennes pappa. åren gick och hennes pappas sambo hatade flickan bara mer och mer. det strulade massor både hos flickans mamma och pappa. när flickan var hos hennes pappa fick hon höra massa skit om hennes mamma. flickan mådde dåligt, men visste inte vet hon skulle prata med. hon skaffa kompisar i en annan stad. dom fick henne att komma bort från allt och tänka på annat. flickan ville verkligen inte vara hemma. hennes mamma var ofta sjuk. flickan var väldigt orolig över henne. så hon började skolka för att se till så att hennes mamma åt och drack som hon skulle. flickan kunde inte vara i skolan för hennes lärare hatade henne för att hon va precis som hennes älsta bror. hon ville byta skola. men inte vilken som helst. hon ville byta till en liten skola med få elever och få lärare. det skulle vara perfekt för flickan. men flickan hade för lite problem för att komma in på skolan. men flickan hade inte berättat hela hennes bakgrund. så hon gjorde det. och började skolka ännu mer för att komma in på skolan hon ville gå på. tillslut fick hon söka till skolan och det tog 3 månader innan hon kom in. efter första dagen i hennes nya skola kände hon redan att hennes liv börja bli bättre. en dag var flickan och hennes mamma hos flickans mormor. flickans mamma såg yttligare ett blåmärke, på samma ställe som hon alltid bruka ha blåmärken på. mamman frågade vad flickan hade gjort. flickan studerade det blå-lila märket en stund. flickan kom nu ihåg. den var hennes pappa och hans sambo som gjort alla blåmärken på henne. hennes mamma sa att hon hade misstankt det hela tiden, men inte sagt nått för att hon inte vart säker. flickan flyttade till hennes mamma på heltid. hon ville inte se sin pappa och hans sambo mer. men hon saknade sina systrar. men hon fick inte träffa dom. åren gick och flickan gick på massvis av möten för att fixa allt runt omkring henne. pappan erkännde inte någonting. han ljög för alla som försökte hjälpa dom. så dottern fixade nya hela tiden. men pappan förtsatte att ljuga. tillslut hittade flickan en tjej som redan visste flickans bakgrund sen åt tillbaka. pappan kunde inte ljuga lägre. han erkännde att han och hans sambo misshandlat hans dotter. flickan hörde hur ledsen hennes pappa var. hon kände nu att hennes riktiga pappa verkligen fanns kvar där inne. och att hon älskade honom otroligt mycke. hon ville flytta hem till honom igen, men visste att det inte skulle funka att bo i samma hus som hennes fars sambo. så hon fick bo kvar hos sin mamma. efter ett tag började flickan allt må sämre. hon ville ta sitt liv. hon försökte flera gånger. tillslut fick hon inte lämnas ensam. hon var tvungen att flytta till sin pappa på halvtid, hennes mamma klarade inte av att ta hand om flickan ensam. flickan gav sin pappa ett försök. hon trivdes inte alls. hon grät till söms och ville bara springa hem till sin mamma. men hon älskade sin pappa och han hade sagt till henne att han inte är lycklig utan henne. flickan ville visa att hon klarar av sånt som är jobbigt och inte bara springer ifrån problemen, som hon tidigare gjort. flickans systerar bad henne att verkligen försöka att stanna så länge det går den här gången. så flickan lovade dom att hon verkligen skulle försöka den här gången...

Kommentarer
Postat av: jonna

vet inte vad jag ska säga jonna.

men du vet i alla fall att jag älskar dig och finns ALLTID till för dig!!!!!!!!

och du ska klara det den här gången. du har väldens bästa kompis som också finns för dig i alla lägen.

2010-06-21 @ 14:30:18
URL: http://jonnarautanen.blogg.se/
Postat av: sessut

jonna, jag älskar dig nått enormt mycke! <333

2010-06-21 @ 14:50:58
Postat av: mirransjö

jag vet att ord kanske inte hjälper alltid.

men jag älskar dig<3 och det måste du alltid komma ihåg<333!

2010-06-22 @ 17:00:05
Postat av: sessut

mirran, du är helt jävla underbar! tack för att du finns hos mig! <333333

2010-06-22 @ 18:32:17
Postat av: emilia

Vet inte vad jag ska säga,eller i detta skriva.

Men jag kommer alltid finnas för den där lilla flickan. Vad som än händer och vart vi än hamnar i livet. Du vet vart jag finns. Du är speciell och du har villjan och kraften! Du klarar allt bara du tror på det! Allt är möjligt! ibland får man ställa sig frågan: Vad är det värsta som kan hända. Då blir allt plöttsligt mycket lättare. Du klara allt. Den tid jag har känt dej har du verkligen visat det. Jag älskar dig och du kommer alltid att ha en platts i mitt hjärta. <3

2010-06-22 @ 18:56:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0