'

jag är rädd för kärleken av många anledningar. det är klart att jag vill ha någon att dela mitt liv med. någon jag kan skratta och gråta med. någon jag kan vara mig själv med. någon jag kan längta efter. någon som ser annat som inte andra ser. men det tar tid att hitta den killen. man kan inte försöka hitta honom, utan det kommer när man minst anar det. och jag har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig.

min första pojkvän hade jag när jag gick på dagis. jag tror att vi båda va 2-3 år. han hette Sebastian. jag kommer ihåg hur roligt vi hade tillsammans! när han var sjuk och inte kom till dagiset så gick jag alltid till hans namnskylt och pussade på den. haha! om jag kunde, så skulle jag spola tillbaka tiden och be någon filma "mitt dagisliv". det var toppen och jag längtar verkligen tillbaka! jag kommer ihåg första gången vi bråkade. det var när jag satt på toaletten helt naken och du öppnade dörren, haha. vi höll ihop tills vi började 2an typ.

men mitt första seriösa förhållande vad med en killa som heter Daniel. gud, jag kommer ihåg hur kär jag var. allt va så underbart! vi hittade alltid på en massa bus med vårat så kallade "gäng". vi är kompisar än idag och det är jag skit glad över!

ganska snabbt efter det förhållandet blev jag tillsammans med Kristoffer. det förändrade mitt liv. det va inte förren då jag insåg vem jag var. jag började tänka och se saker på ett annat sätt. jag är säker på att jag inte hade klarat det så här långt utan honom. vi gick igenom ett X antal saker. men vi kämpade. det tog slut mellan oss för ca 10-11 månader sen. oj, vad tiden har gått fort märkte jag nu. efter att det tog slut mellan oss har jag haft det skit jobbigt. jag hade svårt att släppa honom och gå vidare. men nu tror jag att jag vet ett sätt som funkar att "glömma" folk.

just nu känns det ganska bra. jag är inte kär i någon, vad jag vet. men jag kan ge kärlek ändå. jag vågar inte bli kär pga att jag vet vad som kan hända och att allt rasar för mig då. jag försöker att klättra upp ur hålet jag ramlade ner i. jag vet inte när jag kommit upp ut hålet, man kan slinta och ramla ner igen.

tack alla som får mig på fötter igen!

Ni vet att ni älskar mig.